Sidor

söndag 13 oktober 2013

Hej på er! :)
Dagarna har rullat på. Jag börjar må bättre och bättre efter mitt smidiga fall.. Jag har bara känt mej helt utmattad efter minsta lilla ansträngning. Men det är ju inte så konstigt efter att ha fått en kraftig smäll med huvudet rakt ner i asfalten! I alla fall har jag orkat igenom en hel skolvecka. Kanske allra mest för att jag skulle kunna åka med till Helsingfors med klassen i Fredags. ^^

Vi var på en snabbresa ner till Helsingfors för att besöka ``I love me-mässan. (en kosmetik, mode, hår och hälso mässa)
Resan blev super rolig, men pengarna försvann snabbt! Eftersom vi är kosmetolog studerande fick vi köpa smink och andra produkter, för inköpspriset och dessutom med lite studerande rabatt! Vi kunde ju inget annat än att passa på att köpa kosmetik från BEN NYE. Det märket säljs inte i vanliga affärer och är egentligen bara till för professionellt bruk. Så gissa om vi blev nöjda med köpen!? ^^
Fanns många fjärilar som gärna täckte mitt fina blodsprängda blåöga på närbilderna. ^^




Tack för en fin resa KOSM12! <3

fredag 4 oktober 2013

Att inse hur lycklig man är..

Det var måndag kväll. Jag var på väg hem efter att ha tankat min moped, för att lätt kunna ta mej till skolan och jobbet dagen därpå. Jag är ofta frusen av mej och tyckte att det var iskallt ute, därför hade jag lagt på mej flera lager både på benen och på överkroppen. Dessutom hade jag en stor, tjock dunjacka.
Inget gick riktigt som jag hade tänkt mej den kvällen. Det sista jag minns är att jag plötsligt tappade kontrollen över mopedstyret och att jag tänkte ''fan, jag faller ju!!'' Sen är minnet oklart, jag vakande upp av att massor av människor hade samlats runt mej. Någon höll stadigt i mitt huvud och försökte lugna ner mej. Någon annan sa att de ringer ambulansen. Själv kände jag inte av några problem och sa att det var helt onödigt att kalla på ambulans jag hade ju bara fallit, det skulle absolut inte vara några problem att köra hem. Då visste jag inte ännu att jag hade tappat medvetandet och förstod inte varför allt folk hade samlats runt mej. Efter ett tag låg jag plötsligt i en ambulans och sen i en säng på sjukhuset i Kokkola. Hela min högra sida var öm. Foten var svälld, knät var uppskrapat och axeln värkte. Mitt huvud hade fått en kraftig smäll eftersom hjälmen hade flugit av mej vid fallet. Halva ansiktet var uppsvällt och jag kunde inte få upp mitt högra öga. Ögonlocket var sytt med några små stygn. Jag blev kvar på sjukhuset över natten och efter det har jag bara vilat hemma några dagar.
Jag mår redan mycket bättre. Jag kan gå normalt och har bara känt av huvudvärk, utmattning och lite värk i kroppen. Ansiktet och ögat är fortfarande blått och blodsprängt, men svullnaden har gått ner en hel del.
Om jag slipper undan med så lätta skador kan jag inget annat än att vara glad! Det kunde ha gått tusen gånger värre, jag kunde ha brutit benen eller i värsta fall inte ens ha överlevt fallet.

Det här får mej att tänka på hur glad och tacksam man borde vara över livet! Vi borde alla sluta sura och klaga över småsaker. Det finns människor som lever hemskt svåra och tuffa liv, men ändå kan se ljusglimtar och hopp i sina mörkaste stunder. Jag beundrar verkligen alla som orkar kämpa! Jag är otroligt tacksam, för att jag klarade mej utan några allvarliga skador. Och tack till dem som hörde kraschen och var där på några sekunder. Människor som finns till för varandra är guldvärda!

Var rädda om er och alla runt omkring! Det finns ingen tid för hat och arga miner. Försök se de fina i livet, visa kärlek till människorna runt dej och känn glädje och lycka även i svåra stunder!

Mitt tankesätt ändrades på några sekunder, men att något måste hända förrän man inser hur lycklig man verkligen är, -kan bara kallas galet!